Jag har för någon månad sedan bestämt mig för att inte längre ta någon skit. Stå upp för mig själv och våga säga min egen åsikt.

Lätt det kommer bli? Nej verkligen inte. Aldrig.

Men jag tänker försöka, orkar inte ta skiten mer. Orkar inte vara den som ni kan kasta all skit på och som tar emot det med öppna armar, för att sedan må piss över det utan att det märks.

Jag går från blond till svarthårig med illröd lugg. Illröd är alltså typ julröd, om ni förstår. Ska ta fler hål i öronen, även där "uppe".

Fick dock inte pierca läppen för mamma, vänta tills du är 18 Malin.

Fuck no, jag vill göra det nu. Värre vore det väl om jag bett om att tatuera mig? Men jag får väl se, övertala kanske.

Ska shoppa kläder senare också, svarta kläder. Udda kläder. Glöm att jag ska följa modet, glöm att jag ska vara en i mängden. Uppror.

Det är bara jag som försöker hitta mig själv, hitta vem jag är. Testar gränser och testar stilar. Livet går ut på att hitta sig själv, även om det förmodligen är det svåraste man kan få i uppgift. När vet man vem man är?

Vet du?

Jag försöker, vem vet om jag lyckas.

Börjar på nya bloggar hela tiden, testar olika. Bara för att se vad som passar mig, visst jag har hittat en men jag testar ändå.

Vill ha flera ställen att skriva av mig på, utan att hela tiden ha en massa människor som jag känner som läser. För det finns saker jag egentligen inte vill dela med mig av men gör ändå, borde väl dela med mig av mina blogga till psykologen.

Men jag får ju inte, tänkte jag kunde skriva adressen på häftet jag lämnar in idag. Men jag har inte gjort det. Får inte, vågar inte.

Rädd för vad som kommer hända, vad hon skulle säga. Vad hon skulle göra.

Det finns en del av mig som är trött på mörkret men hela jag är rädd för allt annat, litar på rösterna. Litar på Henne. Fast jag vet att Hon inte gör någon nytta för mig, det är pga Henne jag skadar mig själv.

Men jag vet inte, vill ha hjälp men vågar inte räcka ut en hand och be om det.

Saknar min ängel! <3